Stäng  

2007-05-27

Resenärsforums remissyttrande över Vägverkets reviderade Nationella plan

Vägverket har liksom Banverket fått i uppdrag av regeringen att omarbeta sin plan för perioden fram till 2015. Huvudsakligen behandlar planen olika vägprojekt som ju är investeringar. Resenärsforum framör åsikten att Vägverket strikt måste hålla sig till fyrstegsprincipen, som ju bl a syftar till att se till resenärsbehovet i första hand istället för till "behovet av att bygga vägar". Det finns åtskilliga åtgärder som kan genomföras snabbt och relativt billigt, som kan ge mycket stora fördelar för resenärerna med kollektivtrafiken. Resenärsforums remissyttrande kan läsas i det följande.

--------------------------

Ref ReFo 0709 VV dnr PP10A 2007:1163
Kurt Hultgren, 0707-88 44 77







Stockholm 2007-05-16




Remissyttrande över Vägverkets reviderade Nationell plan för vägtransprotsystemet investeringar 2004-2015
Resenärsforum är en av de organisationer som har ombetts att avge ett remissyttrande över Vägverkets reviderade nationella plan för vägtransportsystemetss investeringar. Resenärsforum har som uppgift att företräda resenärerna inom kollektivtrafiksektorn såväl inom spårburen trafik som inom vägbunden kollektivtrafik. I detta yttrande kommenterar Resenärsforum Vägverkets redovisning av prioriteringen inom vägtrafiksektorn.

Vägverkets reviderade plan redovisar på ett gediget sätt olika överväganden - och motiven för dessa överväganden - för prioritering eller senareläggning av en rad större och mindre infrastrukturprojekt. Det påpekas uttryckligen hur viktig tillgängligheten är för att resenärerna ska kunna utnyttja kollektivtrafiken.

Fyrstegsprincipen
Resenärsforum vill lyfta fram Vägverkets grundläggande regel om fyrstegsprincipen, som syftar till att analysera eventuella utbyggnader utifrån transportbehov snarare än utifrån "behovet att bygga". Det är i högsta grad tillämpligt på kollektivresenärernas tillvaro och deras dagliga service. En stor del av landets befolkning överväger varje dag vilket färdsätt de ska använda. Många väljer kollektivtrafik därför att de finner att kollektivtrafiken är tillgänglig och enkel att använda. Andra avstår från att använda kollektivtrafik därför att de finner att kollektivtrafiken har dålig service, dålig tillgänglighet (långt till hållplats, långt från hållplats) och dålig turtäthet eller för att kollektivtrafiken fastnar i fordonsträngsel.

Det finns på många håll en möjlighet att öka kapaciteten på vägarna genom att införa kollektivtrafikkörfält. Det förutsätter givetvis att man räknar kapaciteten i antal personer som färdas, det vill säga inte i antalet fordon. Om antalet personer som färdas räknas - vilket är det enda rimliga - kommer en buss som transporterar 70 personer att visa högre effektivitet i körbaneutnyttjande än samma antal personer transporterade i 50-60 bilar. Det är Vägverkets ansvar att öka kapaciteten, och de kan i många fall göras genom fler kollektivkörfält. Det är inte så dyrt som att bygga nya eller bredare vägar, men det kommer att ge mycket stora välfärdsvinster.

Fyrstegsprincipen innebär också att man bör överväga bättre signalreglering. Det kan konstateras att kollektivtrafiken i många fall har en separat signalfas i korsningar, men att detta långitfrån alltid innebär att kollektivtrafiken har någon prioriting. Det handlar alltför ofta om att räkna fordon, inte männsikor. I så fall har korsningens kapacitet mätt i antal resenärer avsevärt försämrats. Vi förutsätter att en successiv utmönstring av sådan signalsystem pågår. En studie av denna problemtyp bör göras och misshushållningen med vägarnas och gatornas effektivitet bör minska. En sådan studie bör genomföras senast under 2008.

Fyrstegsprincipen innebär också att transportbehoven ska kunna tillgodoses med andra transportsätt än genom vägtransport. Eftersom detta är en grundläggande princip inom Vägverket utgår vi från att sådana seriösa analyser görs i alla investeringsutredningar. Resandet kan ibland ske genom en turtät spårtrafiklinje eller i vissa fall rentav genom en lämplig båtlinje, vilket också tillgodoser transportbehovet. I många fall kommer givetvis en utbyggnad av väg eller nybyggnad av väg att bli det önskvärda resultatet. I Schweiz förekommer regelbundet att medborgarna får rösta om huruvuda en lokalbana ska förbättras eller om vägen ska byggas ut. Fyrstegsprincipen ger egentligen samma valmöjlighet.

Samverkan mellan olika färdmedel är också en grundläggande kvalitetshöjning som framhålls inom Vägverkets plan. Detta är särskilt viktigt för kollektivresenärerna. Dels handlar det om att bussresenärer och spårtrafikresenärer ska kunna byta färdmedel på lämpligt utformade bytesstationer, resecentrum eller hållplatser. Men det handlar också om att bilister ska kunna göra anslutningsresor till hållplatser och stationer. Där måste finnas plats för angöring, så att en resenär kan stiga ur eller i en bil. Men det behövs också parkering för dem som vill lämna sin bil för en kollektivtrafikresa. Cyklisterna, som också är väganvändare, behöver också ha en bra uppställningsplats för sin cykel vid hållplatsen eller stationen. Och i många fall handlar det om att det ska finnas en tillräckligt god cykelväg till stationen, så att cykeln verkligen blir det färdmedel som både individen och samhället önskar.

Folkhälsoeffekterna av daglig cykling är betydande. Även detta ingår i valet av färdmedel, och i de kapacitetsbergäknginar som bör göras. Kanske är det en cykelväg som ska byggas, istället för ett ytterligare körfält på vägytan? Det har för övrigt konstaterats att den som reser i bil till sitt arbete promenerar omkring 500 meter om dagen, medan den som reser kollektivt promenerar drygt 1,5 kilometer i genomsnitt. Även gående är vägtrafikanter.

Framkomligheten på vägnätet kan dessutom ökas genom trängselavgifter. Det är angeläget att de intäkter som uppstår genom trängselavgifterna kommer resenärerna till del. Det kan ske genom att kollektivtrafiken, som ger effektivare tronsporter i de lokala områden där trängselavgifter är aktuella, får investerings- och driftmedel till sitt förfogande.


Ledsagning nyckelfunktion i resenärsservicen
Ledsagningen måste utföras i en organisation som är likartad över hela landet, annars fungerar inte resorna mellan en del av landet och en annan del. Det blir helt enkelt för svårt för resenärerna att klara ut olikheterna. Denna organisation måste nödvändigtvis arbeta tillsammans med Banverket och Vägverket, men den behöver inte nödvändigt vara en del av någon av dessa myndigheter. Ledsagning och många andra tjänster kan utföras av en lokal organisation under t ex Banverkets överinseende, samtidigt som dessa "ögon på plats" kan förebygga både vandalisering och eliminera resenärernas räddhåga och oro. Att det finns personer att ställa enkla fågor till är också en servicefråga för alla resenärer, oavsett funktionshinder.

Vägverket och Banverket, som tillsammans arbetar med uppdraget Koll Framåt, har fått i uppgift att föreslå förbättringar. Det är dags att föreslå dessa förbättringar nu. Också till synes enkla åtgärder bör prioriteras. Inte minst måste organisatoriska hinder åtgärdas. Skarvproblematiken måste lösas.

Vägverket har på ett föredömligt sätt engagerat ett stort antal personer som trafikvärdar på bussterminaler runt om i landet. Denna typ av manuell service behövs på både bussterminaler och på resecentrum som trafikeras av både tåg och buss. Dessvärre saknas idag en uttalad huvudman för stationerna. det råder en förvirring om vem som har ansvar för vad. Det krävs en ny organisation. Här bör Vägverket och Banverket samverka om en lösning, som troligen måste beslutas på regeringsnivå.


Enkelt biljettsystem krav för attraktiva kollektivtrafikresor
Resenärsforum föreslår att Vägverket tillsammans med Banverket driver fram en tidpunkt för genomförande av det gemensamma systemet med kontaktlösa kort, laddningsbara och efterdebiterbara, och med en sådan teknik att påstigning och avstigning kan registreras så att bästa pris automatiskt erhålles för dem som reser på en sträcka utöver deras vanliga pendlingsresor. Det leder till bättre utnyttjande av vägnätet och tillgängliga resurser.

EU kräver resenärsperspektiv
Från EUs sida drivs konsumentfrågorna hårt, eftersom det är konsumenterna som kan avgöra utfallet av den konkurrens som syftar till bättre och attraktivare utbud. Användarperspektivet har alltså en mycket viktig uppgift inom konkurrensen, och det gäller i högsta grad resenärernas synpunkter inom kollektivtrafiken. Inte minst gäller det i en situation när det allmänt uttalas att fler borde resa kollektivt. Då måste attraktiviteten hos kollektivtrafiken förbättras. Och det kräver lösningar som är enkla och tillgängliga. Tillgängligheten ska här uppfattas både som en fråga om funktionshinder, och som tillgänglighet, närhet, lätt att välja.

Trygghet genom informations- och nödanropspelare även på busstationer
På nästan alla stationer i Schweiz och Tyskland förekommer en sorts pelare som ger resenärerna möjlighet att ställa frågor till en trafikansvarig person på annan plats. Genom en knapptryckning kommer man i kontakt med trafikledning eller serviceledning. Man kan fråga både om förseningar, bussproblem och biljetter. Samma pelare kan också användas för att göra ett nödanrop om man känner sig hotad eller utsatt. En sådan pelare kan med fördel kombineras med en liten övervakningskamera och med en monitor som gör att personen på plattformen kan få även visuell kontakt. Denna sorts trygghetsanordning bidrar alltså både till bättre service och ökad trygghet. Sådana informationspelare kan placeras även på busstationer. På järnvägsstationer är det rimligen Banverket som bör stå för den sortens investeringar, men på bussterminaler skulle det kunna vara Vägverket. Den regionala kollektivtrafikhuvudmannen är troligen inte rätt instans, eftersom ett stort antal långväga busstrafikföretag sannolikt också kómmer att vara nyttjare av sådan informationspelare, som resenärerna kommer att använda.

Resenärernas inflytande
Resenärerna bör beredas plats eller medverkan i olika planerande organ inom kollektivtrafiken. Det är viktigt att användarna kommer till tals, och att det finns väl upparbetade kanaler till de beslutsforum som handlägger frågor som berör resenärerna. I Storbritannien är detta en fråga som blev föremål för lagstiftning samtidigt som konkurrensen släpptes fri i början av 1990-talet. Och denna sorts inflytande för resenärerna måste också stödjas, eftersom det är ett samhällsintresse att användarsynpunkterna kommer fram, både på lokal och nationell nivå. Detta är särskilt angeläget i ett läge när energihushållning eftersträvas, och kollektivtrafiken behöver bli ännu attraktivare för dem som reser.


Kurt Hultgren


Kurt Hultgren
generalsekreterare Resenärsforum