Stäng  

2008-11-20

Ökat resande och sämre kvalitet

Resenärerna med SJ ABs X2000 har fått en allt sämre punktlighet levererad. SJ AB redovisar att nu bara 60 procent av X2000-tågen kommer fram i rätt tid. Inte mindre än 40 procent av X2000 kommer fram försenade. Detta är resultatet trots att alla tågsätten nu har genomgått en renovering. Tågsätten råkar ofta ut för skador, alltifrån utslagen lutningsmekanism och motorhaverier med sänkt hastighet som följd.

Haveriet med strömförsörjningen i Stockholm på morgonen den 19 november är ytterligare ett exempel på bristande pålitlighet. Pålitligheten är ett grundläggande kvalitetskrav.

För två år sedan gjorde Resenärsforum en studie av hur resenärerna upplevde förseningarna i den regionala trafiken i Stockholms län. Det visade sig att resenärerna, huvudsakligen med pendeltågen Stockholmsområdet, varje år förlorade tid motsvarande mellan 6 och 7 miljarder kronor. För ett år sedan gjordes en studie även av tågresenärerna på uppsalabanan. Där kunde Uppsalapendlarna och Resenärsforum konstatera att förseningarna kunde beräknas uppgå till cirka 300 Mkr per år. Dock ville SJ AB fortfarande hävda att tågen till 90 procent kom i rätt tid. Resenärerna nöjer sig inte med produktionsstatistiken. Den är vilseledande. Man kan inte räkna tåg, man måste räkna i personer. Det är ointressant vilka tågsätt som kom till stationen punktligt, om resenärerna i huvudsak reste i de tåg som var försenade.

Tågföretagen i Sverige, liksom kollektivtrafikföretagen i Sverige har bestämt sig för att kollektivresandet ska öka med 100 procent till 2020. Infrastrukturminister Åsa Torstensson instämmer i detta mål. Problemet är att en fördubbling av kollektivtrafiken kräver mycket stora förbättringar både i infrastruktur och fordon. Det krävs fler fordon, det krävs fordon som håller högre kvalitet och det mer spårkapacitet. Kollektivtrafiken på lansvägarna är också viktig. Det krävs fler kollektivkörfält och färre hindrande parkerade eller stillastående bilar som hindrar kollektivtrafiken. Framkomligheten måste ökas drastiskt, både på gatorna och på spåren. Och framkomlighet räknas också i människor, inte i fordon.

I Skåne har resandet med pågatågen ökat med 73 procent de senaste tio åren. Där har både nya banor tillkommit, och många fler tåg satts i trafik. För att kunna fördubbla kollektivtrafiken i genomsnitt för hela landet till 2020 krävs mycket starka kapacitetsförstärkningar. Biltrafiken har mycket stor dominans i dagens läge. Vi kan utgå från att 85 av alla resor görs med bil och tio procent med kollektivtrafiken idag. Om biltrafiken minskar till futtiga 75 procent och kollektivtrafiken tar hand om dessa resor, så krävs en fördubbling, trots att bilresandet int minskar särskilt mycket. Om bilresandet skulle minska till 60 procent av resorna, från 85, fortfarande dominerande alltså, skulle kollektivresandet öka från 10 till 35 procentandelar. Då skulle kapaciteten hos kollektivtrafiken behöva öka till nivån 350 procent av dagens volym. Den kapaciteten finns inte idag.

Många fler personer är intresserade av att prova på att resa kollektivt idag, helt enkelt på grund av ökade kunskaper och ökad motivation. Att enbart öka resandet i befintligt system leder till överbelastningar, som drabbar alla. Det gäller nu att alla som ska medverka i investeringsprocessen måste inse att det brådskar med investeringarna. Det går inte att dröja. Kapacitetsökningarna måste påbörjas i stor skala. Det är dessutom inte läge att bygga nya motorvägar av karaktären ”Förbifart Stockholm”, som riskerar att dränera investeringsmedlen till felstyrande ändamål, medan kollektivtrafiken fortsätter att vara eftersatt. Problemen blir allt värre. Man ska nog inte tro att man kan satsa på ”både och”. Man måste hushålla med pengarna. Och börjar man med vägarna, så blir kollketivtrafiken utan.

Om kollektivtrafiken ska locka fler att välja kollektivresor, så måste det ske genom att kollektivresorna blir så attraktiva att folk väljer det av egen vilja. Det krävs pålitlighet, turtäthet, det krävs korta restider, det krävs tillräckligt många sittplatser. Trängsel är inte acceptabelt. Och ändå kan stora satsningar på kollektivtrafikens kvalitet och kapacitet visa sig mycket lönsamma. Energiåtgången minskar, tåg och bussar används mycket effektivare än privatbilarna och tillgängligheten kommer att kunna öka för praktiskt taget alla. Somliga skulle fortsätta att resa med bil för att det har fördelar i speciella situationer, och det är ju helt som det ska vara. Man ska välja. Kollektivresandet måste däremot bli radikalt attraktivare. Det är bara frivillighet som kan fungera.