Stäng  

2009-08-08

Fortfarande infobrist vid störningar

Alla operatörer och politiker är eniga om att en av de viktigaste punkterna att förbättra i kollektivtrafikens kvalitet är att ge bättre information när störningar uppstår. Det är det som resenärerna klagar mest på när det inte fungerar. Och när information om störningar fungerar är detta just vad resenärerna sätter värde på. Det visar att trafikföretaget bryr sig om sina resenärer. De trafikföretag som ser själva körandet av fordonen som sin huvuduppgift har inte förstått varför de utför sin uppgift. Det är resenärernas resor som är syftet, inte körandet.

Så mycket egendomligare är det att många trafikföretag fortfarande inte tycks ha hittat några fungerande rutiner. Ett exempel är följande från Sveriges största trafikföretag SL. Måndagen den 3 augusti inträffade trafikstörande händelse i form av en nedriven kontaktledning i spårvägsdepån i Alvik vid ettiden på natten. Trafiken på morgonen inleddes med att spårvägslinjerna 12 Nockebybanan och 22 Tvärbanan ställdes in och ersättningsbussar sattes in. Det finns förberedda hållplatsstolpar för sådan ersättningstrafik, så förberedelsearbetet är utfört. Däremot fungerar inte informationen till resenärerna. Det kan förekomma skyltning om ATT ersättningstrafik ska gå, men inte varifrån den ska gå. Det är tydligt att ingen har föreställt sig att en ovan resenär ska behöva hitta. Ingen vägvisning finns. Enkla ”trottoarpratare” (affisch på en ställning) måste finnas i beredskap. När man som okunnig resenär frågar sig fram hos biljettsäljarpersonalen kan man få besked om att trafiken åter är igång, och går tillbaka till plattformen. Det visar sig att linje 22 Tvärbanan ska komma igång 09.52, vilket nu visas på den ena skylten, men inte på den andra. Det ges alltså olika besked muntligt och på två olika skyltar. Informatörer från Veolia har nu dykt upp. De är inte märkta med SL, men är man bekant med att det är Veolia som kör så ställer man frågan till dem. Beskedet är att tolvan inte kommer igång på hela dagen. Det går inte att få ut fordonen från depån.

Beräknad sluttidpunkt för störningen måste anges, även om den är preliminär. Och när en tidpunkt anges måste den respekteras. Det finns tio hållplatser på denna tättrafikerade linje. Vid varje hållplats står ett antal, successivt allt flera, och väntar på en spårvagn som inte kommer. Det är alldeles nödvändigt att – för att respektera resenärerna och vidmakthålla deras förtroende – att ge en information om vad som gäller, på var och en av dessa hållplatser. I några enstaka fall finns ersättningshållplatsen för bussen inom synhåll från plattformen, men i de flesta fall är avståndet till ersättningsbussen mycket stort, 500 meter eller längre, och långt utom synhåll. Det är ett krav att en skylt placeras ut på varje hållplats så länge störningen pågår. Det är en rätt enkel åtgärd att placera ut sådana skyltar med hjälp av en bil. Skyltarna – gärna i affischformat - kan handskrivas, det är fullt tillräckligt. Allt måste inte vara elektronik. Det bästa får inte bli det godas fiende.

När sedan störningen har upphört och trafiken återupptas är det lika viktigt att placera motsvarande skyltar på de ersättningshållplatser som nu inte längre ska trafikeras. Så skedde inte heller. Plötsligt under dagen, vid 14-tiden, hade den ordinarie trafiken återupptagits. Men de resenärer som blivit informerade om att ersättningstrafiken skulle pågå hela dagen har fortfarande ett tydligt besked att lita på. Många resenärer blev nu en andra gång lurade på resan. Detta är ett mycket effektivt sätt att visa resenärerna att de inte är så viktiga. Det trafikföretag som bara bryr sig om att köra fordonen bryr sig alltså inte om resenärerna för vars skull hela verksamheten existerar.

Från trafikföretagets sida hänvisas också till garantin om taxiresor vid förseningar mer än 20 minuter. Men hur ska man veta att förseningen kan beräknas bli mer än 20 minuter om man inget får reda på. Och att få tag i en taxi är inte alltid lätt. Det gäller att redan från början få klart för sig att jag som resenär måste bestämma mig för ett alternativ. Det är för övrigt inte självklart att alla resenärer har en mobiltelefon, eller telefon som fungerar.

Detta med enkla manuella rutiner som ska tillgripas när det uppstår störningar är mycket grundläggande. Alla resenärer förstår att det kan hända saker. Men man accepterar inte att bli betraktad som ovidkommande och bli struntad i. Som jämförelse kan nämnas att tunnelbanan i London regelbundet har affischtavlor som visar att alla linjer går enligt tidtabell eller ifall det är en störning någonstans. Allt är handskrivet, och stationspersonalen är angelägen om att ha korrekt information och angelägen om att hjälpa resenärerna tillrätta. Även i Sverige gäller det att ett minimum av personlig service måste ges, och den är ett baskrav. Kanske kommer snart en teknik som kan ge teknisk information på varje hållplats – en display med ett par rader räcker. Men i avvaktan på detta måste störningsinformationen skärpas mycket kraftigt. Högtalarutrop med glesa mellanrum fungerar inte. Det måste finnas en beständig information. Det kommer hela tiden nya resenärer.

Sedan kan man ställa sig frågan om det inte finns möjlighet att med ett dieselfordon eller dieselelektriskt fordon skjuta ut spårvagnarna från depån till de båda fullt trafikabla linjerna. Trafikering är en uppgift som ska utföras och förberedas. Har man större delen av natten på sig så skulle detta ha kunnat klaras, förutsatt att man har en tillräckligt aktiv planering. Här har både trafikplaneringen brustit och – än värre – informationen brustit kapitalt. Det är en nonchalans som inte kan accepteras om kollektivresandet ska fördubblas…
(KH)