Stäng  

2011-02-27

Fördubblingsseminarierna engagerar branschen – tankesmedjorna är tankeväckare

Den serie av tankesmedjor som för närvarande genomförs på sex olika platser i Sverige lockar stora deltagarantal. Det handlar om cirka 200 personer per seminariedag, hela 300 i Stockholm. Deltagarna är i allmänhet kommunalt engagerade personer, landstingsverksamma, trafikoperatörer åt de nuvarande trafikhuvudmännen i länen, trafikhuvudmännen själva och deras styrelseledamöter. Dessutom har resenärerna beretts deltagande, vilket är rätt naturligt med tanke på att temat för seminarierna är resenärsperspektivet.

Det är dock tydligt att många trafikhuvudmän mera föreställer sig hur resenärerna vill ha det än talar med resenärerna själva. Den stora frågan för deltagarna är dock hur den nya konkurrensen ska hanteras. Deltagarna får klart för sig att konkurrensen inte går att undvika, men inte alla ser vilka positiva effekter som kan uppnås. Under dagen lär sig iallafall deltagarna vikten av att förbereda den nya situationen genom att genomarbeta trafikförsörjningsplanerna som ska ligga till grund för den trafik som behövs för samhället och dess utveckling. Frågan om vilka linjer eller områden som ska beläggas med trafikplikt blir den stora frågan som deltagarna tar med sig tillbaka. Den löses inte genom diskussionerna, den måste prövas i verkligheten.

Grupparbetena utmynnar för det mesta i att deltagarna kommer med förslag till hur resenärerna ska komma in i planeringsprocessen. Resenärsorganisationernas företrädare brukar formulera det så att resenärer måste delta i planeringen på ett formellt sett från tidigt i arbetet. Det går inte att slänga in förändringar på sluttampen. Vill man ha resenärssynpunkter så måste de vara välkomna tidigt. Det finns uttalat i den nya lagen om kollektivtrafik att samråd ska ske med resenärerna, och det måste betyda något. Resenärsforum har påpekat hur det fungerar i Storbritannien där en lag sedan länge förutsätter att varje bolag och varje sträcka ska ha utsedda resenärsrepresentanter i regelbundna möten, vilket medverkat till en stark trafikökning.

Alla konstaterar occkså att resenärskraven på enkel information som omfattar alla olika bolag, något som också står i lagen, vållar en del praktiska problem. Samtrafikens informationssystem täcker idag inte all trafik. Dock ser det ut att finnas en god vilja och goda möjligheter att bygga vidare på Samtrafikens informationssystem.

Det som däremot vållar stora problem för resenärerna, tvärtemot intentionerna i lagen, är att biljett- och betalningssystemet inte alls är färdigt att använda den 1 januari 2012. Från branschens sida talar man om att den nog kommer att kunna bli klart 2017, vilket resenärsorganisationerna skarpt tillbakavisar.

Det måste vara enkelt att köpa biljetter och det måste vara enkelt att välja bolag. Det är ju hela poängen med konkurrensen, att det ska vara enkelt att välja bolag och tur. Det är krångligt idag, och det är inte acceptabelt. Att då låta situationen förvärras går stick i stäv mot lagstiftarens krav på enkelhet, som är också en förutsättning för fördubblingsprojektet. Det krävs skarpa åtgärder redan från 1 januari 2012 för att eliminera det ökade krångel som uppstår när flera nya bolag ska etablera sig, och resenärerna blir mera förvirrade än de redan är idag. Branschen är tvungen att inse att det är resenärerna som avgör vad som är enkelt. Och branschen har åtagit sig att skapa ett enkelt system, något som var ett åtagande som gjordes för att slippa den statliga nationella kollektivtrafikmyndigheten. Denna hade kunna föreskriva kompatibla biljetter, men nu har branschen åtagit sig att åstadkomma det. Och då vill det till att branschen klarar av det, inte talar om att allt nog blir bra 2017. Kontantlösheten betraktas av branschen i allmänhet som en fördel, men för resenärerna kan det betyda att man inte får köpa biljett med vanliga pengar. Det är inte riktigt acceptabelt. Det finns fler bussförare som har blivit våldsamt attackerade av resenärer som vill betala men inte får, än det finns bussförare som blivit rånade på kassan. Betalningssystemet är oerhört centralt, och det måste vara enkelt och tillgängligt för alla. Sms-biljetter är på samma sätt bekväma för trafikföretagen, men de är mycket besvärliga för en stor del av resenärerna, för alla utom för ungdomarna, som lever med mobilen i handen. Produktionstänket inifrån och ut karaktäriserar hanteringen av betalningsfrågan.

Om nu inte kompatibla kort kan åstadkommas till 1 januari 2012 så måste andra åtgärder vidtagas, som en form av nödlösningar. Vilka dessa skulle kunna vara diskuteras för närvarande mellan Resenärsforum och branschen.